Att se dom som ingen ser........
"Postat av: Anna Håller med.. Så länge västvärlden inte har någon anknytning till katastroferna så verkar de inte vara värda att varken bevaka eller hjälpa. Hotel Rwanda är en av de bästa filmer jag sett. En sådan som man aldrig glömmer och som öppnar ögonen.. Alla borde se den
2006-aug-01 @ 22:46:05"
Jag tar mig friheten att kopiera den, hoppas det var okej –Anna.
Det var både Annas kommentar och mitt svar på kommentaren som fick mig att verkligen börja fundera. Tankarna kom om vad det är som jag egentligen håller på med om dagarna?!
Som journalist möter jag nya människor i stort sett varenda dag. Och varje person som jag möter har något nytt att tillföra. Ibland handlar det om ny kunskap för mig, oftast fack-kunskaper, men lika ofta möter jag människor som har en alldeles egen och unik livshistoria att berätta. Dom dagarna är mest intressanta. Det är dom gångerna jag går hem från jobbet och tänker att idag, idag har jag gjort någon skillnad. Lite då och då händer det att jag får tittar/lyssnar reaktioner.
Men som sagt ibland undrar jag verkligen vad det är jag håller på med. Speciellt dom dagar /veckor då mailkorgen svämmar över av inbjudningar till presskonferenser (mestadels politiska partiers) Då känner jag mig mer som en megafon, än en journalist. Sådan dagar går jag hem och undrar hur många år som jag orkar att vara ett verktyg för att politiker ska få ut sitt budskap. Det är sådana dagar som jag kan tänka på Martin Adler, eller kanske inte honom personligen, utan mer att han var den sortens journalist, som jag själv gärna skulle vilja vara. Han begav sig ut där få journalister varit, han gav en röst till människorna långt bortom kameran och västvärldens intresse. Han satt inte på dyra hotell och gjorde utflykter i närområdet för att göra sina reportage. Han gav sig ut i verkligheten. Han begav sig i väg mitt ut i ingenstans, och gjorde upp om att bli upplockad en vecka senare. Hans uttalade ambition var att ge en röst åt dom som ingen lyssnar på.
Jag drömmer inte om det stora scoopet, det är inte min journalistiska ambition, men jag önskar att jag i högre grad, än vad jag gör idag, skulle kunna använda mitt yrke till att ge en röst åt dom människorna som ingen ser, eller vill se. En röst åt dom människor som västerländskmedia inte lägger någon större vikt vid.
Jag vill träffa dom tysta!
Jag vill sätta fokus på dom -som ingen ser.
Länk till Insight News där du kan hitta reportage om dom männsikor som "ingen vill se". En av dom "publicerade" journalisterna där är Martin Adler, se blandannat reportaget: Guatemala: The Baby Business eller China, Mongolia: Kidnapped Wives
Du har ett underbart sätt att tänka vad det gäller vad du skulle vilja göra i ditt yrke som journalist. Släpp inte den tanken! Att träffa dom tysta och ge dom en röst är förmodligen något av det viktigaste vi i västvärlden kan göra. För utan sanning, inga förändringar.
Sunda tankar, du står med båda fötterna på jorden :-). Fortsätt med det.
Du har blivit utmanad! :)
Utmanad av två, nu kommer du inte undan!
FIALICIOUS:
Välkommen hit!
Och tack för dina fina ord och uppmuntran!
*rörd*
Jag gör mitt bästa varenda dag för att förändra och ge röst åt dom som inte har ngn egen röst. Idag har jag också tagit beslutet att inte låta det här stanna vid; ?jag skulle vilja?. Jag kommer att ta tag i det här??snart :)
UNIQUE: Tack ?för uppmuntran :)!!
Jag gör så gott jag kan :)
Och jag kommer som sagt ta tag i saken ?..snart ;)
MARIA&STINA: *S* jag skulle ALDRIG smita från en bokutmaning ;)
Jag kommenterade detta inlägg igår men det försvann visst ut i cyberrymden. Så klart är det oki att du kopierar kommentaren. :-) Du har så rätt och sådana som du behövs i journalistkåren. Många tar genvägen till stora scoop via kändisar eller andra lättlästa artiklar. De må ha många läsare men de skapar ingen förändring i världen. Personligen så anser jag att journalistkåren många gånger har större makt än både politik och näringsliv. Ni kan ta fram orättvisorna i ljuset - ni kan ge en röst till de som ingen hör eller ser. Det krävs arbete för att hitta dem och jag är glad att det finns sådana som du - då finns det hopp för världen.
Varje år dör, tragiskt nog, ett par tusen i rena terroristattentat.
Varje år dör miljontals människor i bl. a. AIDS, TBC, kolera och malaria men då detta främst drabbar de fattiga länderna så prioriterar västvärlden kampen mot terrorismen.
Det är inte tragiskt - det är en skam för mänskligheten!
ANNA: Tack för dina fina ord :)
Jag har nu påbörjat "resan" till att göra reportage som kan förändra. Tack för att du väckte tanken!!*kram*
SAMUEL: Jag förstår precis hur du menar och jag håller delvis med. Jag har svårt att se att det inte ska läggas resurser på att avvärja attacker liknande den som avslöjades tidigare i veckan. 4000 osyldiga riskerade att dö -för vad?! För att någon liten skitextremist ska demonstera sin styrka att kunna döda 4000 oskyldiga människor?! Jag har svårt att se ngn tanke med det -och vad man skulle uppnå med det.
Jag kan hålla med dig om att det läggs alldeles för lite resurser på att bota/utrota sjukdomar, och att giriga läkemedelsföretag säljer läkemedel antingen föööör dyrt eller verkningslösa piller till fattiga U-länder. Och det är fan en skam.
Vill dock tillägga en sak. Mitt inlägg handlade i första hand mest om västvärldens mediala ointresse för dom här problem områdena. Att lösa dom överlämnar jag till dom som har den kompetensen. Jag har mer funderat över vad jag vill göra med mitt yrke, och att jag genom journalistiken vill sätta fokus på dom människor som ingen ser/eller som inte har ngn. röst.
Apropå folkmordet i Rwanda där världssamfundet och alla stod rätt handfallna. Vad tycker du om det som händde i Gaza häromdagen när oskyldiga människor blev bombade medan de låg och sov? Hur media prioriterar vad som ska få stora rubriker och vad som snabbt glöms bort är något som aldrig upphör att förvåna mig.
För mig som är i branschen så tycker jag inte att det är så konstigt att det inte fick så mkt media utrymme. Dom flesta svenska medier styrs av den amerikanska nyhetsrapporteringen, mer än vad dom någonsin skulle våga erkänna (iaf enligt mig).
Det är lite det som jag vill komma bort ifrån, det var så Martin Adler arbetade, och det är så jag vill arbeta -och någon gång har jagnått mitt mål! Det är jag helt övertygad om.
http://app.blogg.se/trackback/ping/1770575